Lindeborg har hamnat i en tung formsvacka efter den fina inledningen på serien. I Kävlinge kom tredje raka förlusten, dessutom tredje raka med två mål eller fler. Mot Kävlinge/Harrie fick man en tung start på matchen men lyckades ta sig tillbaka genom mål av Yosef Mahmood och Alexandar Radic. Dock kollapsade försvarsspelet något med alldeles för enkla mål emot. Hemmalaget tilläts att komma runt på kanterna väl lätt och det defensiva spelet som var LFF:s styrka sju matcher har nu blivit vår svaghet. Vi visste att vi behövde höja nivån efter att mestadels mött lag från den undre halvan men det har vi tyvärr inte gjort, snarare tvärtom. Dagarna inför matchen drabbades laget av massavhopp vilket knappast gynnade förutsättningarna. Och lägg där till skador på Haider Radhi och Philip Palmér under matchens gång. Det resulterade i spelare på fel position vilket till viss del kan förklara haveriet med fem insläppta. Offensivt blev det ett tydligt tapp när Yosef tvingades inta en balansroll. Vi har en klart bredare och kunnigare trupp än förra säsongen men den kunde omöjligt stå emot fem återbud och tre skador mot ett kompetent motstånd. Matchen mot Möllan saknar ni säkert en uppdatering ifrån men eftersom jag inte kunde vara på plats så får jag lämna den 1-4-förlusten osagd. Härnäst väntar tuffast möjliga motstånd när Heleneholm kommer på besök. Hur ska vi resa oss för att utmana serieledaren? Laget måste bli en enhet igen. Mathias Johansson påpekade flera gånger under matchens gång att laget blev alldeles för långt. Ytorna som Kävlinge/Harrie kunde rulla boll på var alldeles för stora. Jamal Maliks enmanspress måste ha känts som ett berg att bestiga. Han ska inte ens behöva stå för den. Den kompaktheten vi visade mot Höör i första omgången behöver vi nog komma tillbaka till mot skickliga lag. Det är dock många delar som behöver förbättras. Offensivt saknar vi ännu den där skärpan till exempel. Nu krävs det psyke. Tre raka förluster, få poäng ner till bottenstrid och serieledaren nästa. Vem tar fajten?
