Hur känns det att som blott tredje person i historien gå in på din tionde mandatperiod som ordförande i föreningen? Det måste komma med en stor portion stolthet?
Naturligtvis, som jag sa på mötet igår, är jag otroligt stolt. Jag brinner för den här föreningen och vet vad vi har för potential. Att få möjlighet att leda föreningen ytterligare något år till är något som motiverar mig enormt. Att jag dessutom passerar 10 år som ordförande är riktigt häftigt. Jag började som knatte i föreningen som 4-åring och blev ledare första gången som 17-åring. Nu är jag lite äldre och vill ge dagens knattar och ungdomar möjligheten till samma fina förutsättningar som föreningen gett mig under åren.
För oss Lindeborgare och för många inom småklubbsfotbollen är du och Anna Johansson synonymt med Lindeborg. Vad gör föreningen speciell och vad gör ordförandeskapet så speciellt att du väljer att fortsätta år efter år?
Vi är speciella i den mån att vi försöker se till att alla som kommer till oss är välkomna. I samband med jubileumsåret 2023 fick jag möjligheten att prata med några av de personer som var aktiva i föreningen under klubbens första årtionde och de berättade att kamratskap och gemenskap var de viktigaste faktorerna till varför man var i Eriksfält, som vi hette då. Jag minns att jag under det mötet sköljdes över av en enorm stolthet att det som de gamla rävarna hade som drivkraft också har varit det som jag brunnit för och arbetat för under min tid i föreningen.
Hur känner du att föreningen har utvecklats under din tid som ordförande?
Jo men ganska väl tycker jag. Vi har gått från att vara i riskzonen till att behöva lägga ner eller tappa vår konsulenttjänst som är viktig för vår verksamhet till att ha en stabil ungdomsverksamhet som växer och blir större. Vi har blivit bättre på att bygga en bred grund i vår yngsta grupp Fotbollskul vilket gör att vi får med oss fler spelare upp i ungdomsleden.
Vad har varit den tuffaste biten hittills under din period? Och en direkt följdfråga på det: Inom vilket område kan föreningen bli bättre?
Frågar du vilken föreningsledare som helst så tror jag att svaret kommer vara detsamma: Frågan om Ledarrekrytering. Att verka som en ideell förening där man vädjar till folk att hjälpa till på frivillig basis är otroligt svårt idag. Färre och färre ställer upp enbart för känslan av att man gör gott för samhället och för ungdomarna. Allt oftare handlar det om att kräva ersättning eller så för att ställa upp. Andra småföreningar erbjuder öppet arvodering för sina ungdomsledare vilket såklart gör det än svårare för oss att rekrytera nya ledare utifrån. Vi har idag cirka 50/50 fördelat på föräldratränare och tränare utifrån så trots att det är tufft har vi ändå lyckats jäkligt bra måste jag säga.
Hur står sig Lindeborg i utvecklingen i förhållande till andra föreningar inom Malmöfotbollen?
Jag ska vara ärlig. Vi har det tufft ibland. Andra föreningar har börjat satsa allt hårdare. Det är många föreningar inom Malmöfotbollen som har styrt om sin verksamhet till att likna någon form av ”semi-akademiverksamhet” och sportsligt lyckas dem. Frågan är bara vad som händer med de spelare som inte håller måttet? Tappar vi dem helt eller lyckas vi fånga upp dem. Vi har alltid varit duktiga på att fånga upp spelare som inte får plats hos andra. Samtidigt står vi oss ganska bra sett till att vi i de flesta åldrar har 2 lag i seriespel och ligger på över 20 spelare per trupp. Självklart vill vi växa ytterligare och jag är övertygad om att vi kommer göra det.
Tycker personligen att du var inne på något intressant igår på årsmötet, när legendaren Richard Palhoto valdes in i Hall of fame. Att det blir svårt i dagens tidevarv för någon att komma upp i hans 650+ matcher. Hur ska vi få spelare/ledare att stanna kvar i föreningar (för det är ju ett problem överlag inte bara i Lindeborg) över en längre tid? Känns verkligen som rätt person att fråga eftersom du verkat i en och samma under majoriteten av ditt liv...
Det är tyvärr ett problem som sträcker sig långt över spannet mellan gräsrotsnivå och yttersta världsnivå. Det är sällan idag vi ser spelare stanna kvar i en och samma klubb som till exempel Maldini, Giggs, Scholes och den typen av spelare. På gräsrotsnivå är det lite samma. På gott och ont. Zlatan öppnade upp för att det faktiskt finns en chans för spelare i småklubbar att ta steget över till proffslivet. Med inflationen som blivit på privata tränare som tränar den individuella spelaren har det också skapat en hel del egoism, återigen på gott och ont, som gör att man i en del fall kanske har lite lättare för att byta förening om det inte går som man vill där man är nu. Det ser man på såväl seniorsidan som på ungdomssidan.
Föräldrar idag är också mer benägna att skjutsa runt sina barn genom hela stan för att hitta den perfekta språngbrädan till barnens proffsliv. Och drömmandet är härligt. Vi behöver allmänt drömma mer. Men det är inte helt problemfritt.
Vad är dina förhoppningar om 2026, både för föreningen och för din roll som ordförande?
Det enkla svaret är att vi växer som förening. Fler barn och ungdomar på Lindeborg och områdena runtomkring som spelar i vår vackra röda matchtröja. Att vårt A-lag tar nästa kliv och slåss om uppflyttning till Division 4. Min egen roll, ja jag hoppas ju självklart att medlemmarna i föreningen ser hur mycket jag brinner för föreningen och för barnen framförallt och det därför är ännu fler som följer och är med och driver föreningen framåt. Vi är en viktig pjäs i Malmöfotbollen. Utan tvekan.
Tack så mycket för svaren Martin och lycka till under året!
